Artemisia Gentileschi föddes i Rom 1593. Hon var dotter till Orazio Gentileschi som var en konstnär. Det var utav hennes pappa som hon lärde sig grunderna i sitt måleri, han hade varit lärjunge hon Caravaggio. Enligt källor fanns ingen traditionell utbildning åt kvinnor under den här tiden. Hennes pappa ordnande så målaren och vännen Agostiona Tassi fortsatte att undervisa henne.
1612 anklagades Agostiono Tassi för att ha våldtagit Artemisia Gentileschi. Det blev rättegång och Artemisia blev kallad lösaktig och fick göra ingående gynokologiska undersökningar med tortyr under hennes vittnesmål för att försäkra sig om att hon talade sanning. Bevisen var inte tillräckliga och Tassi frikändes. Detta satte djupa spår i Artemisia liv och kom att påverka hennes konst. En man som stöttat henne genom denna rättegången hela tiden var Pierantonis Stiattes, även han målare. Artemisia och Pierantonis flyttade till Florens, gifte sig och fick två döttrar.
Susanna and the Elders, Artemisia Gentileschi
Under rättegångstiden gjorde hon “Judith dräper Holefernes”. Motivet var redan väldigt populärt under denna tiden men Artemisia skiljer sin tolkning från det manliga konstnärerna genom att ge Judith ett väldigt oberört ansikte. Hon gjorde flera versioner av “Judith dräper Holofernes” under en senare period. Artemisia fortsatte sedan att måla starka kvinnor förtryckta av män. Många tror att våldtäkten kan vara skälet till detta. Det kanske inte var hatet mot mannen utan mer viljan om att lyfta fram kvinnliga hjältinnor som utgjorde flera av hennes motiv.
Typiska drag för hur Artemisia målade var att motivet var medvetet dramatiskt och väldigt brutalt. Hon lägger mycket vikt på att detaljera händer och de kvinnor hon målade var kraftfulla och starka.
Judith Slaying Holofernes, Artemisia Gentileschi
Barocken brukar inte förknippas med kvinnliga konstnärer men Artemisia var en av få kvinnor som lyckades bli stor under denna tiden. Hon hade ett samarbete med stadens konstakademi. Där blev hon invald i Florence Accademia del disegno 1616, hon var den första kvinnan som blev det. Där utvecklade hon sin anatomi och komposition. Artemisia återvände till Rom där hon öppnade en ateljé. Sina sista år spenderade hon i Neapel och dog 1652.
Artemisia var unik för sin tid på många sätt. Trots den tuffa starten i livet med det mansdominerande samhället beslöt hon sig för att fortsätta måla och dessutom lyfta fram feminism och stärka kvinnanrollen i samhället. Artemisia var bland de första självständiga, kvinnliga konstnärerna.